RESURSER
SOCIAL STIGMA VID DIABETES
ETT RAMVERK FÖR ATT FÖRSTÅ ETT VÄXANDE PROBLEM FÖR EN ÖKANDE EPIDEMI
En övergripande förståelse för den sociala och psykologiska effekten av diabetes mellitus är viktig för att informera om policy och praxis. En potentiellt betydande, men ändå underforskad, fråga är det sociala stigmat kring diabetes. Denna narrativa översikt bygger på litteratur om hälsorelaterat stigma vid diabetes och andra kroniska tillstånd för att utveckla ett ramverk för att förstå diabetesrelaterat stigma. Vår genomgång av litteraturen fann att personer som inte har diabetes antar att diabetes inte är ett stigmatiserat tillstånd. Däremot rapporterar personer med diabetes att stigma är ett stort problem för dem, upplevt inom många livsområden, t.ex. på arbetsplatsen, i relationer. Upplevelsen av diabetesrelaterat stigma har en betydande negativ inverkan på många aspekter av psykologiskt välbefinnande och kan också resultera i suboptimala kliniska resultat för personer med diabetes. Vi föreslår ett ramverk som belyser orsakerna (attityder av skuld, känslor av rädsla och avsky, och det kände behovet av att upprätthålla sociala normer och undvika sjukdomar), upplevelser (att bli dömd, avvisad och diskriminerad) och konsekvenser (t.ex. ångest). sämre psykologiskt välbefinnande och suboptimal egenvård) av diabetesrelaterat stigma och identifierar också potentiella mildrande strategier för att minska diabetesrelaterat stigma och/eller förbättra hanteringen och motståndskraften bland personer med diabetes. En systematisk undersökning av upplevelser, orsaker och konsekvenser av diabetesrelaterat stigma är en angelägen forskningsprioritering.
​
Denna studie mäter kvantitativt diabetesstigma och dess associerade psykosociala inverkan hos en stor population av amerikanska patienter med typ 1- eller typ 2-diabetes med hjälp av en onlineenkät som skickats till 12 000 personer med diabetes. En majoritet av de tillfrågade med diabetes typ 1 (76 %) eller typ 2 (52 %) rapporterade att diabetes kommer med stigma. Uppfattningen om stigmatisering var signifikant högre bland respondenter med typ 1-diabetes än bland dem med typ 2-diabetes, med den högsta andelen hos föräldrar till barn med typ 1-diabetes (83 %) och den lägsta andelen hos personer med typ 2 diabetes som inte använde insulin (49 %).
Våra resultat tyder på att en oroväckande hög andel personer med diabetes upplever stigma, särskilt de med typ 1- eller typ 2-diabetes som går på intensiv insulinbehandling. Upplevelsen av stigma påverkar oproportionerligt de med högre BMI, högre A1C och sämre självrapporterad blodsockerkontroll, vilket tyder på att de som behöver mest hjälp också är mest drabbade av stigma.
Denna rapport bygger på intervjuer med 52 vuxna med diabetes (typ 1 och typ 2) och nationella undersökningar av 1 078 vuxna med typ 1-diabetes (i åldern 18-75 år) och 1 264 vuxna med typ 2-diabetes (i åldern 22-75 år).
Data samlades in och analyserades av: Dr Jessica Hateley-Browne, Dr Elizabeth Holmes-Truscott, Dr Kylie Mosely, Ms Jasmine Schabert, Dr Adriana Ventura och Professor Jane Speight. Källor finns i slutet av denna rapport.